The truth is..
Alla grillbloggare är på olika håll i Sverige, eller kanske mer världen just nu.

Alex sitter någonstans i London. Kanske sitter hon på starbucks med en kaffelatte och beundrar utsiken över big ben och London eye. Eller så står hon i en bar och blandar drinkar till vrålande Engelsmän som sörjer VM förlusten.

Klara sitter troligtvis i en solstol i ett av mina favoritländer, Kroatien och jobbar på brännan i staden Rovinj. Eller så simmar hon runt i havet med Tildus "miniher" och njuter av solen.

Helen.. tror hon är i Borås. I alla fall så var hon där, med sin syster, och åkte till Göteborg(kan vara sveriges finaste stad)och shoppade. Skulle jag med gjort om jag var något rikare.

Nure aka Nurran, ja.. god know where she is. Jag har då ingen aning mer än att hon är någonstans i Turkiet, Gaiziatep? Gazantep? Vem förstår sig på såna där namn liksom? Man hör dom en gång och glömmer dom sekunden efter.

Själv sitter jag, Nathalie Pavlovic, här i min källare i good, old Karlskoga och ska snart äta annanaspaj med min syster, som jag förövrigt har bakat. Jo jo. Jag kan allt bara jag vill.
Sitter här och drömmer om hur det hade varit om jag hade följt med i en resväska ändå. Hade jag gått runt och skakat hand med snygga kroater och sagt: Zdravo, ja se zovem Nathalie, eller hade jag försökt förstå mig på brittisk dialekt i London.. eller coolast av allt. Hade jag försökt använda mina Kurdiska språkfärdigheter och gått runt och sagt "merhaba" till folk i Turkiet. (som förövrigt är ett turkiskt ord, eller arabnånting..inte fan vet jag)
Jag kan faktiskt mer Kurdiska, men inget är någonting jag kan stava ändå, och det enda jag skulle kunna stava till är förbjudet för barnöron.

Därför ska jag sitta här i min källare istället, i min ensamhet och försöka förneka att jag saknar dom.